På förekommen anledning vill jag börja detta inlägg med att säga att jag är medveten om att det finns fritids- och deltidspolitiker, inom kommuner, och kanske landsting, som verkligen lägger ner mycket arbete på fritid och helger, för att de är verkligt hängivna på alla tänkbara sätt. Det är inte främst dessa jag riktar mig mot här. Oavsett politisk övertygelse och inriktning anser jag att de är värda respekt för det arbete de lägger ner på detta, så länge de håller sig inom förnuftets gränser och har en civiliserad och human övertygelse.
Och, det finns säkert sådana, övertygade men vidsynta, moraliska och principfasta, politiker även på högre nivå, men tyvärr verkar de just nu i stor utsträckning försvinna bakom det som de politiker jag nu kommer att skriva om ägnar sig åt.

Ibland hör man (jag antar att det inte bara är jag här) att vi får de politiker vi förtjänar. Men kan det verkligen stämma? Skulle det inte kunna vara lite mer komplext än så? Har ni tänkt tanken att det kanske är politikerna som också får den befolkning de förtjänar? Jag är av den åsikten att, även om politiker också är människor har de fått vårt förtroende, och har därmed en skyldighet att vara lite bättre moraliska, etiska och empatiska förebilder än ”vanligt folk”.
Så när de fuskar med bidrag, avdrag, skatten, ersättningar, och en mängd andra saker, så är det ett tecken för oss ”vanligt folk” att det är okej. Får politikerna göra det, så får vi också.
En del politiker oroar sig för ett växande politikerförakt. Kanske ska de oroa sig mer för ett växande förakt för ”vanligt folk” inom det egna skrået.
För egen upplever jag det allt oftare att politiker avfärdar saker som folk säger, trots att de bevisligen vet mer om det aktuella ämnet än politikern. Det om något är ett tecken på politikers förakt för icke-politiker som kanske faktiskt vet mer än de vet inom ett område. Ibland kan det också kombineras med att de äter ur handen på penningstarka särintressen. Ibland tar det sig uttryck i att politiker blockerar personer på sociala medier, till exempel. Just blockering har hänt mig, och enligt min åsikt utan rimlig anledning. Det som har hänt kan vara att jag ställt en fråga för att försöka förstå en politikers ställningstagande, ibland misstänker jag att det handlar om att jag ifrågasatt något de påstått, eller liknande. Jag kan inte veta säkert, när de blockat en är det svårt att få kontakt. Och bevisligen är de inte intresserade av att föra ett samtal med någon som inte bekräftar deras åsikt. Jag anser att det är folkvalda politikers skyldighet att samtala med personer som inte tycker lika som dem, på ett respektfullt och intresserat sätt.
Ibland tar det sig uttryck i direkt förolämpande, hånfulla, påståenden eller kommentarer riktade mot personer. Vi har ju sett några sådana fall som faktiskt dragits fram i ljuset på sista tiden.

Kanske vore det på sin plats att våra valda politiker påminner sig, dagligen, om att de, som valda av folket, är satta att vara folkets och landets tjänare. Ordet ministers ursprungliga betydelse var just tjänare. Förr hade romerska kejsare någon som ständigt påminde dem om att de var dödliga. Kanske något liknande, men mindre pompöst, för våra folkvalda, i synnerhet de på nationell nivå. En skylt på deras dörr, som kopplas till låset och loggar in dem på datorer och liknande, om de varje dag högt läser upp:
”Jag ska komma ihåg, hela dagen, att jag fått svenska folkets förtroende att vara dess lojala tjänare och göra mitt bästa för att göra vad som är bäst för dem. För utan folket vore jag ingenting.”