Det där obekväma ögonblicket
när man just har stängt munnen,
efter att ha öppnat den för tidigt,
och någon annan
- dummare -
persons ord kom ut.

Jag skulle vilja ha en talskrivare
som kunde redigera det jag säger
innan det blir sagt.

I ett ljud ryms
en ocean av världar
I gepardens öga
finns samtliga savanner
I poesin finns plats för allt:
Som savannen i gepardens öga
Som världen i ett ljud
—
Inom oss lever poesin.

Vänd dig om och betrakta dina steg
Inpränta dessa steg i ditt minne
- och du har gått i evigheten
Vänd dig upp mot himlen
Säg ditt namn klart och tydligt
- och det ska färdas genom hela universum
Detta är den enda sanna odödligheten.

Någonstans har jag förlagt en diktafon
på vilken jag läst mina allra bästa dikter
i det ögonblick de kom till mig.
Men det var många år sedan nu,
vare sig diktafon eller dikter har kommit till mig igen.

Vi är alla barn av stjärnorna.
Allt vi rör vid är en del av universum.
När du plockar en blomma
- plockar du en del av universum.
Gråter någon, gråter universum
- och tårarna är små kosmos.
Skrattar någon skrattar universum
- och skrattet klingar ut i rymden.
Höstens löv singlar gula ner till marken som världsallt
- som singlar genom ännu större rymder
Rör du någon, nuddar du en kort sekund
- vid allt som finns.
Blir du berörd
- blir du allt som du kan bli.