Som vanligt under vårterminen får jag anledning att fundera över detta med nationella prov. Läser jag på Skolverkets hemsida, den del där det är vanliga frågor om det proven, hittar jag bland annat:

1. Vad innebär det att ett nationellt prov är obligatoriskt?

Läraren är skyldig att genomföra proven med sina elever och använda proven som stöd för bedömning. Detta gäller för både kommunala och fristående skolor.
Proven är obligatoriska i:

• årskurs 3, 6 och 9
• specialskolan i årskurs 4, 7 och 10
• den inledande och högsta avslutande kursen på respektive program i gymnasieskolan med undantag för kursen svenska 2 och svenska som andraspråk 2
• kurs B, C och D i utbildning i svenska för invandrare (sfi).

Det är intressant hur man i svensk skolpolitik idag säger att man vill höja lärararnas status, samtidigt som man inte litar på att de kan göra det de är utbildade för, det vill säga: avgöra vad elever kan, vad de behöver jobba mer med, och hur de ska uppnå kunskapsmålen. De nationella proven blir som en misstroendeförklaring vad gäller lärarnas kompetens. Sedan säger man att lärarnas status måste höjas.
Intressant är att jämför med Finland, det gör ju även våra svenska skolpolitiker. Det finns ett par intressanta skillnader mellan svensk och finsk skola:
I Finland har de inte skolplikt. De har istället något som kallas kunskapsplikt, men hur man tillskansar sig kunskapen lägger sig inte politikerna i.
De har inte nationella prov, utan gör gällande att lärarna har gått en lång och grundlig utbildning för att på ett mer nyanserat och rättvisande sätt bedöma elevernas kunskapsnivå, vad de behöver arbeta mer med, och hur de bäst kan stödjas i sin utveckling. Tydligen går det utmärkt utan nationella prov, i landet som brukar sägas ha världens bästa skola …
Finska skolpolitiker som jag sett uttala sig i media, har i princip sagt att deras jobb är att se till att skolan och eleverna får de resurser som behövs för att kunskapsplikten ska uppfyllas, men sedan ska de inte lägga sig i hur det görs, för det finns det proffs som kan mycket bättre, det vill säga lärare och pedagoger.De har också uttalat att de inte kan storma igenom reformer, då skola tar tid att förändra, och det kan inte vara politiker som bestämmer hur, vad och när förändringen ska ske, för har ingen aning, i alla fall inta lika mycket aning som de professionella.

Hur blev detta, att vi ska ha den bästa skolan i världen (igen), och så tittar vi på Finland som tycks ha en riktigt bra skola, och så gör vi inte som de gör? Istället går vi tillbaka till hur vi gjorde i Sverige för 40-60 år sedan, då var vi ju riktigt bra i internationella jämförelser, så det måste ju vara det rätta.