Allt ska göras av intresse » Poesi

Det obekväma ögonblicket

Daniel Andersson — Mon, 17 Aug 2020 17:31:03 +0000

Det där obekväma ögonblicket
när man just har stängt munnen,
efter att ha öppnat den för tidigt,
och någon annan
- dummare -
persons ord kom ut.

Jag skulle vilja ha en talskrivare
som kunde redigera det jag säger
innan det blir sagt.

Gepardens öga

Daniel Andersson — Sun, 16 Aug 2020 14:57:49 +0000

I ett ljud ryms
en ocean av världar
I gepardens öga
finns samtliga savanner
I poesin finns plats för allt:
Som savannen i gepardens öga
Som världen i ett ljud
—
Inom oss lever poesin.

Infinit

Daniel Andersson — Sat, 15 Aug 2020 21:18:32 +0000

Vänd dig om och betrakta dina steg
Inpränta dessa steg i ditt minne
- och du har gått i evigheten
Vänd dig upp mot himlen
Säg ditt namn klart och tydligt
- och det ska färdas genom hela universum
Detta är den enda sanna odödligheten.

Min diktafon

Daniel Andersson — Thu, 13 Aug 2020 19:27:20 +0000

Någonstans har jag förlagt en diktafon
på vilken jag läst mina allra bästa dikter
i det ögonblick de kom till mig.
Men det var många år sedan nu,
vare sig diktafon eller dikter har kommit till mig igen.

När vi rör vid universum

Daniel Andersson — Mon, 17 Oct 2016 20:47:58 +0000

Vi är alla barn av stjärnorna.
Allt vi rör vid är en del av universum.
När du plockar en blomma
- plockar du en del av universum.
Gråter någon, gråter universum
- och tårarna är små kosmos.
Skrattar någon skrattar universum
- och skrattet klingar ut i rymden.
Höstens löv singlar gula ner till marken som världsallt
- som singlar genom ännu större rymder
Rör du någon, nuddar du en kort sekund
- vid allt som finns.
Blir du berörd
- blir du allt som du kan bli.

Vad ser du?

Daniel Andersson — Sat, 15 Oct 2016 20:13:40 +0000

Har du sett ett vilt djur i ögonen?
Stannat upp på stigen genom skogen
när du hört ett ljud vid din sida?
Du vänder dig om och ser
det vilda
i ögonen?
Vad är det du ser då?

En ansamling av kvarkar och atomer
som virvlar runt varandra som miljoner
stjärnsystem, i ögonen.
Stjärnhopar och galaxer
som virvlar runt i ögonen.
Två vilda kosmos som ser tillbaka,
in i dig. In i dig.
Bortom dem, ännu mer,
galaxhopar.
I den vilda blicken som möter din blick.
Vad är det som du ser där?
Vad är det som det vilda ser?

Haikus om mellanrummet

Daniel Andersson — Tue, 05 Jun 2012 17:51:11 +0000

Mellan två toner
sätts en klang i rörelse
för att klinga ut.

Lyssna till den ton
som uppstår mellan toner
–hör något ofött.

Längre bort än allt
–närmare än ingenting –
och klangen mellan.

Rörelse

Daniel Andersson — Sun, 03 Jun 2012 20:39:02 +0000

Jag gör rörelser, bara för att
- göra rörelser.
Saknar man allt annat finns
- i alla fall rörelsen.
Bara det ger den mening, även
- om den tycks meningslös;
Det att den finns även i
- total tomhet.
Allt börjar med rörelse:
- hjärtats slag
- den lilla darrningen innan ett embryo blir till
Stillnar rörelsen …

I tomheten rör jag mig,
- för att leva.

Det gäller även dig

Daniel Andersson — Sun, 13 May 2012 21:55:25 +0000

Det gäller även dig

Det tar tid att kunskapa om det som är värt att kunna,
att verkligen kunna det, och inte bara veta.

Jag vet att de atomer som bygger upp min kropp
kommer från, minst, trettiotusen stjärnor.
Det är väl ingenting!
Jag vet att de atomer som bygger upp min kropp,
alla varit del i minst fyra stjärnor var,
varit med om deras födelse och död,
innan de kom samman och skapade de händer,
som just nu skriver detta.
Det är väl ingenting!
När jag en gång slutar leva,
kommer alla dessa atomer att bilda nya stjärnor,
och med tiden, kanske komma samman,
som gamla vänner, och minnas gamla tider.
Det är väl ingenting!
Mest meningslöst lappri.
Även om det faktiskt stämmer!
Det är just ingenting.
Allt detta tar ju sådan tid.
Förundran kräver tid.
Kunskap är förundran.